Sticks and stones

I fredags damp det ner ett vykort i brevlådan här hemma. Det var från min gamla klasskompis Malin och adresserat till mina föräldrar med ett tack för uppvaktningen på hennes examen nerprintat med samma handstil som hon hade under mellanstadiet.

På kortet hade hon skrivit "tack så mycket för dom fina pinnarna, dom kommer definitivt komma till användning". Det är alltså så den omtalade finanskrisen drabbat familjen Ohlsson. Numera har vi inte råd att lägga pengar på riktiga presenter till folk utan nöjer oss med att ge bort ett gäng pinnar ungefär som när man skulle betala för en rejäl sandkaka på dagis.

Jag vet inte riktigt om det är nån officiell kodex för familjen men om så skulle vara fallet kan alla födelsedagsbarn och liknande i min omgivning räkna med en knippe kvistar i sina paket framöver.

Island in the sun

Jag håller mig nu för tiden på Koster tillsammans med Plura och Petter. Där jobbar jag och cyklar. Det är i princip det. Mitt charmanta jobb har inte dragit igång riktigt på allvar än om man får tro chefen därför har jag hunnit med massa andra spännande saker.

Exempelvis har jag tagit på mig rollen som Statistiska Centralbyrån Light. Min första enkät genomförde jag nån dag i veckan när jag stod och okynnesdiskade. Eftersom det var en så behaglig sysselsättning skeppade jag iväg sms och frågade andra om bra okynnesaktiviteter, följande svar kom tillbaka.

Okynnesjogga
Okynnesäta
Okynnesfika (på Anders Kafé)
Okynnesröka
Okynnesrunka
Okynnesbasta
Okynnestitta
Okynnespulverlackera
Okynnesdricka
Okynnesskratta
Okynnesglassa

Mitt eget val föll på okynnesduscha även om det fanns många om budet. Även om listan är rätt så diger så känner jag mig inte nöjd så om någon har fler förslag så är jag idel öra.

Jobbmässigt så har mitt självutnämda språköra fått sig en rejäl törn eftersom jag spenderar rätt stor tid av dagarna med att nicka och le när norrmännen säger nånting till mig. Det är helt ofattbart. Jag kan kommunicera på portugisiska med taxichaffeurer i Brasilien och läsa franska dagstidningar men när det börjar klinga på norska i köket står jag som ett frågetecken.

Annars så var det mest uppseendeväckande som hänt under veckan när en dam som jag gissar var runt 70 i närmare fem minuter stod och höll ett brandtal om storheten hos Cornetto Classic och hur skevt det var att ingen hade den glassen i sina diskar utan bara styggelsen Cornetto Jordgubb.

När hennes vännina aning irriterat frågade om hon inte kunde tänka sig att ta nån annan glass så dom kunde komma iväg fräste hon att hon inte vill ha nån annan i hela världen och såg ut att ha nära till tårarna.

Till slut begav hon sig därifrån och kvar stod jag, i hennes ögon förmodligen ansvarig för all Cornetto Classic-brist i hela Sverige.

Drinking in LA Galaxy

Det dök upp ett nytt ord i huvudet på mig häromdan. Sarongsberusad. Definitionen är helt enkelt att man är så berusad att man tycker det verkar som en skön grej att gå runt i sarong ute bland folk. Hittills tror jag bara det hänt David Beckham. Såhär såg det ut då.

Soda pop

Jag är ett väldigt stort fan av läsk. Det är nästan så att jag skulle kunna säga att läsk är det bästa jag vet. Fast det är nog inte sant, men det ligger i alla fall väldigt högt på topplistan.

För alla i Stockholm så kan jag tipsa om världens bästa läskköparställe. ICA Aptiten på Söder. Där kan man hitta rariteter som Snapple, Portello, Vanilla Coke, Root beer, Loranga och gud vet allt.

Jag var där i måndags innan jag åkte tillbaka från Stockholm och gick runt som ett litet barn och gjorde små turneringar över vilka drickor jag skulle köpa.

Till slut så blev jag så exalterad över dom läskmöjligheter som uppenbarade sig att jag snickrade ihop en lite slogan till affären som dom är varmt välkomna att börja använda utan att ge några royalites till mig.

Bästa skiten - ICA Aptiten!

Antoher travelin' song

Jag flänger fram och tillbaka över Sverige just nu. Linköping - Göteborg - Stockholm - Gotland - Koster. Jag känner mig lite som När och Fjärran-Vigor. Om det är någon som vet var det blivit av honom så är jag väldigt nyfiken.

Under min färd till Stockholm förra fredagen kom jag att tänka på en sak. Förr i tiden (eller åtminstone i Kalle Anka) verkar det ha varit ett väldigt mode att rista in hjärtan fyllda med två bokstäver på träd när kärlekspar var ute på picknickar. Detta reste två frågor i mitt huvud.

A) Var detta ristande den tidens klotter? Fanns det folk som ristade in tagar i träden också eller var det bara hjärtan som gällde?

B) Planernade man såna saker innan eller var man alltid utrustad med kniv?

Om någon har svar på detta så är jag lika intresserad som jag är av uppgifter om Vigor.

Regn hos mig

Jag har börjat fundera på om jag möjligen har några droppar indianblod i kroppen. Senaste månaderna har jag nämligen utvecklat en underlig förmåga att få det att börja regna så fort jag ska ta mig från en plats till en annan.

Först trodde jag att mina nya regndansskills var kopplade till min cykel i Linköping men efter att på precis samma sätt lyckats öppna himlen både till fots och på cykel här hemma så känns det mer och mer som att det är jag som är amuletten i fråga.

Jag kan givetvis inte låta detta passera obemärkt utan funderar febrilt på hur jag ska kunna slå mynt av det hela. Min första tanke var att åka runt och bosätta mig hos olika bönder i torra områden och vid ett helt obestämt tillfälle cykla till den lokala affären för att köpa snusklubbor. Längre än så kom jag inte så fler förslag är varmt välkomna.

Dessutom så har jag för att verkligen stärka min indianimage och inte stänga några dörrar varit och handlat fjädrar på Panduro så jag helhjärtat ska kunna hänge mig åt mitt nya kall 24/7.

Annars så hörde jag för första gången på tio-femton år CajsaStina Åkerströms låt Socker, knäckebröd och choklad i lördags när Fredrik spelade den hemma hos Gustav. Det var en kluven känsla.

Jag blev glad eftersom det är en sån fantastisk låt men samtidigt blev jag lite nedstämd eftersom min egen tolkning av texten från mellanstadiet - där refrängen löd "lite socker, knäckebröd och choklad" utan snarare "det var nånting med dom rödas förband" (what?!) - nu kändes väldigt främmande och förmodligen aldrig lär återvända.

Friday night at the drive-in bingo

En väldigt förfest kväll där jag, Linus, Victoria, Christoffer, Fredrik och Gustav körde quiz och drack öl hemma hos oss följdes upp med att jag och Linus iklädda Rangers-tröja och Houston Rockets-linne tillsammans med Gustav och Christoffer gick till NH.

Ytterligare trevligheter avslutades på ett väldigt tråkigt sätt när killarna i garderoben lyckades slarva bort min panflöjt. Vad är grejen med det egentligen?

Som om det inte vore nog med att jag är panflöjtslös så känns det som att jag suttit och shottat sand hela gårdagskvällen. Någon borde simultant känna av det och komma hit med päronsoda omedelbums.

When you were young

Jag har suttit och snickrat på en Spotify-spellista i dagarna med låtar jag gillade mer eller mindre mycket och mer eller mindre offentligt under min grundskoletid. Jag har kreativt nog namngett den The 90's - Ett försvarstal och det känns verkligen som att Spotify visar hela sin potential när man kan göra såna listor.

Grattis världen!

Torsdagar med Morrissey

En otroligt prominent gäst hade letat sig till Linköpings uteliv igår. Efraim Långstrump stod nämligen vid blackjackbordet i sitt karakteristiska skägg och sin enfärgade t-skjorta.

För övrigt så fick jag inatt klockan 00.32 en vision om att jag skulle rösta på någon kandidat från Centerpartiet i valet på söndag. Jag hade inga som helst belägg för det annat än att jag kände Centerpartiet strömma genom hela kroppen.

Det kändes fortfarande när jag vaknade imorse och hängde kvar lagom till att jag vek upp datorn och såg att nån av deras toppar (som i och för sig kanske inte har så mycket med Europaparlmentet att göra) vill att man ska skjuta alla herrelösa katter.

Bäste Eskil Erlandsson, nog för att jag är rätt så allergisk mot katter men om det var ett sätt att försöka övertyga mig om att följa min centerinstinkt så känns det som om du tagit det lite väl långt.

Nu har jag gjort en kanna Oboy och lyssnar på Suedehead.

Wrapped up in books

Hade någon skrivit en bok om vår lägenhet idag så hade den hetat The Filth. Det ser för jävligt ut och det mesta är förmodligen mitt fel men idag tänker jag låta det vara. Jag har alldeles för viktiga färgpennor att köpa.